Stefans musik
Visor och låtar från Skåne LP
Amalthea AM 21 Inspelningsår: 1981 Utgivningsår: 1981
Medverkande: Christer Lundh sång, Sten Gustens
1. TJOSAN PÅGA (Tjosan pojkar)
Nä pågana komma frå Skåne,
då klappar hjartad i tösornas bröst,
for dä ad då smagar å håning
ad å en skåning ble kösst
Tjosan påga, te dans ska vi gå,
kössa, klappa tösorna små,
for pågana nerifrå Skåne
förstå si nock på sånt, ska ni tro
Ja, när pågana komma ifrå Skåne,
då hors då sjuttan mil, ska ni tro
Då dar både sol å måne
ve dåned å deras träsko
Ja, tjosan påga, så ska dä gå
Gröd å pantofflor å fläsk ska ni få,
for pågana nerifrå Skåne,
di eda for sju, ska ni tro
/Av Nils Lindström/
dar = darrar
pantofflor = potatis
2. ESLÖVSVISAN
Dä va en söndassmören,
jag for te Äsle sta
En silverplåt i lomman,
dä tyte jag va bra
Men bäst jag sto å blia,
sa peb då te besatt
å jag kan ente sia
honnt sinn då ble me fatt
(Det var en söndagsmorgon,
jag for till Eslövs stad
En silverplåt i fickan,
det tyckte jag var bra,
Men bäst jag stod och bliga,
så pep det till besatt
och jag kan inte säga,
hur sen det blev mej fatt)
Refräng:
Sjong hej hopp å hej ä faddirallan
hej della do della diddeladi dam
Jag nästan tappa mongen,
för ha jag sin fick si
En husara kom löbanes
forbi me strajs breve
å köged sad på ännen,
da rög au en skorsten
I ställed for en köksa
sto dar en svorter en
(Jag nästan tappa' munnen,
för vad jag sen fick se
En husrad kom löpande
förbi mej strax bredvid
och köket satt på änden,
det rök ur en skorsten
I stället för en köksa
stod där en svart en)
A harrskabsfölk däa va di,
da konne jag förstå,
som bodde udi sånna hus,
som säla konne gå,
å ölla dorra dränga
va klädda i livré
å kaxia da va di
så da va skam å si
(Och herrskapsfolk det var de,
det kunde jag förstå,
som bodde uti sådana hus,
som själva kunde gå,
och alla deras drängar
var klädda i livré
och kaxiga det var de,
så det var skam att se)
Sinn borja da å ringa
te mad, kan jag väl tro,
för grydan kokte över
å stänkte, dar jag sto
Jag kände i min lomma,
dar silverplåten lå,
å ongra, hår jag billiast
en smörmad konne få
(Sen börja det att ringa
till mat, kan jag väl tro,
för grytan kokte över
och stänkte, där jag stod
Jag kände i min ficka,
där silverplåten låg
och undra, hur jag billigast
en smörgås kunde få)
Dar lå ett kru nar vajen,
jag genast styrde did,
begarde på en smörmad,
men koss sån liden bid
Bagette, ett glas dricka
eller ha da va för nåd
Jag frågte, ha då kosta,
di svarte me en plåt
(Där låg en krog nära vägen,
jag genast styrde dit,
begärde på en smörgås,
men kors sådan liten bit
Därefter ett glas dricka
eller vad det var för något
Jag frågade, vad det kosta,
de svarade mej en plåt)
Men jösses kan ni tänka,
når jag kom ud, fick se
Då hade hin tad alltihob
da hörde visst han te
Jag benen la på ruggen
å rännde där ifrå,
för dä va ente roled,
da konne jag forstå
(Men Jesus kan ni tänka,
när jag kom ut, vad fick jag se
Då hade hin tagit alltihop,
det hörde visst honom till
Jag benen la på ryggen
och sprang därifrån,
för det var inte roligt,
det kunde jag förstå)
/Text av Karaby-Jensen Melodi efter Michael Praetorius/
3. DEN DOKTIA KVINGAN (Den duktiga kvinnan)
Nu har jag fått me en dokti kvinga,
hon kan båd karda, ja, sy å spinga
å sticka håsor båd vrant å rätt
å vöva vadmal båd tjockt å tätt
Ja, hon kan brygga å hon kan baga,
ja, både sursött å sejtekaga
å hon kan skura å karna smör
å fora grisa å mjölka kör
Hon kan bryda å hon kan skätta
å koga kaffe å baga plätta,
hon kan feja å rea sö
å plocka päror å stacka hö
Hon kan luga å hon kan grava
å hon kan läsa å hon kan stava
te både Niklas å Per-å Jöns
å plocka tocka å känna höns
Hon kan städa å hon kan stryga
å hon kan skriva å hon kan byga
å fjela pölsa å binga så
å ränsa boska å sätta trä
De va en tös, som kan göra nötta,
för hon kan vagga å passa glötta
å koga välling å kål å gröd,
som ä båd rener å go å söd
Te denna kvinga finns inte magen,
hon ä var måron så tilia vagen,
hon ä så snäller på ölla vis
å mån om glötta å ko å gris
Dä va en nätt liden skottårspia
å darfor kom hon ju säl å fria
Hon va så hondans gemen å rar
å hade aldri förr had nån karl
A ren om knäppen å ren om skona
å darfor ånkar jag ej jag to na,
för jag kan leva å ha så bra
må lilla Stina te döa da
Ja tacka vill, ja, min lilla Stina,
för hon kan snacka å hon kan grina,
hon kan sjonga å hålla sköj,
ja, ingen har sådant kvingetöj
/Från Ossjö, Skåne/
håsor = strumpor
vrant = vrångt
sejtekaga = siktekaka
rea sö = reda till soppa
päror = potatis
tocka = tuppar
fjela pölsa = göra korv
boska = buskar
glötta = barn
tilia = tidigt
säl = själv
knäppen = näsan
ånkar = ångrar
grina = skratta
4. HOS SAULA-SISSLAN
Vi spronge gönnom böged te Saula-Sisslans hytta
sa många honnra gångor darhemma som smau glytta
hor väl vi kände stien blann boska, stain å hien
må plankor övor bäcken å hoppestain i korran
å en gammal vengor stätta ve den stora aineporran
A Sisslans stua dau, hor grannt den lau i böged
Darenge va då jorgål å rätt sa svårt å möged,
men go å mill som solen i den stackeda stobbakjolen
geck Sissla kreng å pjångsa må sina hönsapyttor
forr stuan den va hal au höns å drävetru å byttor
(Vi sprungo genom boket (bokskogen) till Saula-Sisslans hytta
så många hundra gånger där hemma som små barn
Hur väl vi kände stigen bland buskar, sten och snår,
med plankor över bäcken och hoppesten i pölen
och en gammal vind stätta vid den stora enebusken
Och Sisslans stuga då, hur vackert den låg i boket
Ddär inne var det jordgolv och rätt så svart och smutsigt,
men god och mild som solen i den korta kjolen
gick Sissla kring och prata med sina hönor,
för stugan var halvfull av höns och dryftetråg och byttor)
Hon knabba brända bain pau en hoggeknobb au alle
pau en rösted kageplaut må en flaintor yssaskalle
Kreng knobben hönsen droes å flagrade å sloes
Ain sjarv ble fast i stryben pau den blaua kyllingapyttan
å tåcken drämde te å gol, sa da skrall i haila hyttan
A sin hon tåckatampen må karakluden smålled,
sa feck hon syn pau voss ve dårn, hon hörde letta dålled:
"Nämen, Fridd å Ida, smau stackals glöttabida,
staun inte där ve dåren, gaun fram å jonken tärna"
A kaffepompan dro hon fram, den lau svöbd i sängaklärna
(Hon knackade brända ben på en huggkubbe av al,
på en rostig kakplåt med en trubbig yxa
Kring kubben hönsen drogs och flaxade och slogs
En skärv blev fast i strupen på den blå kycklinghönan
och tuppen satte till och gol, så det skrällde i: hela hyttan
Och sedan hon tuppkraken med disktrasan smällt till,
så fick hon syn på oss vid dörren, hon hörde lite dåligt:
"Nämen, Ernfrid och Ida, små stackars barnarumpor,
stå inte där vid dörren, gå fram och värm tårna"
Och kaffepumpan drog hon fram, den låg svept i sängkläderna)
A snart sa plådra flaskan pau da aina rengahåled
å Sissla strödde saun över haila stuehåled
å må en hjulrengsskena ble kaffebönor gnena
å sekorjeklompen plomsa nar, sa kaffed sto i väred,
å fläskabösted auvanfor feck svärta stänk pau sväred
l en sockerskaul må träfod, hon borja socker kleppa,
hon ställde fram pau bored en senkad flödasneppa,
hon skomma flöd au krused, jag båred må te hused,
hon to au kistelädekan tvau bolla, rättsa gamla
å snorkena, å krövtada, å tårra sau di skramla
(Och snart så puttrade flaskan på det ena ringhålet
och Sissla strödde sand över hela stuggolvet
och med en hjulringsskena blev kaffebönor gnidna
och cikoriaklumpen plumsa ner, så kaffet stod i vädret,
och fläskstycket ovanför fick svarta stänk på svålen
I en sockerskål med träfot, hon började socker klippa,
hon ställde fram på bordet en förzinkad gräddsnipa,
hon skummade grädde av kruset, som jag burit med till huset,
hon tog ur kistelådan två bullar, rätt så gamla och vridna
och tilltryckta och torra så de skramlade)
Men kagor dä va gillesmad, som glytta ättetraita,
å kaffe feck vi drecka, va vi tydde å vi majta
Sin feck vi karamellor, hon va så hjartans snällor
å nöjd å go å glalynt, sa da reded sken omkring na
Å mororna i gaurarna, di båe farna eng na
Å når hon föst ud fyled, må ölla dårra edår,
hon satte se i stolen må håsetöj å spedår
Hon sjong en sång, en grann en, om ljusa hemlalannen
Da stråger start au brändor tår å barketrä, som syas,
å da va som en grannor dröm å seda tösst å lyas
(Men kakor, det var gillesmat, som barn eftertraktade,
och kaffe fick vi dricka, vad vi orkade och mäktade
Sen fick vi karameller, hon var så hjärtans snäller
och nöjd och god och gladlynt, så det riktigt sken omkring henne
Och fruarna i gårdarna, de bjöd gärna in henne
Och när hon föst ut fjäderfät, med all deras mat,
hon satte sig på stolen med strumpor och stickor
Hon sjöng en sång, en grann en, om ljusa himlalanden
Det luktar starkt av bränd torv och barkträd,som savar,
och det var som en grann dröm att sitta tyst och lyssna)
Da stau tvau fornda eblaträ, narmåsada å graua,
blann pauskaleljors gula blomst å vintergrönans blaua,
sarinår stau å kura mod grova graustainsmura
Här plockas mången urtakaust au böjdens rara glytta,
men ingen tängker pau, ad här sto Saula-Sisslans hytta
(Det står två vissnade äppelträd, nermossade och gråa,
bland påskliljors gula blomst och vintergrönans blå,
syrener stå och kura mot grova gråstensmurar
Här plockas mången blomsterbukett av bygdens rara barn,
men ingen tänker på, att här stod Saula-Sisslans hytta)
/Text av Ernfrid Tangell, Örkelljunga Melodi av Christer Lundh/
5. SANDHAMMAREN
Jag har vad i Höja,
jag har vad i Oja,
jag har vad i Haresta gäskivaregaur
Där fick vi snusa,
där fick vi rusa,
där fick vi ligga pau flickornas laur
Å jag fick inte ligga hos pian,
jag fick bara sidda ve sian,
jag fick inte kager te kaffed,
jag fick bara socker å vann
/Vispolka efter Ingmar Ingers, Lund/
Haresta gäskivaregaur = Herrestads gästgivaregård
6. OLYCKELI KARLEG (Olycklig kärlek)
Ajö, du falska flicka, ajö, nu vill jag dö
Du har bedraged mej, dä ska du veta
Ajö mä kor å svin, ajö mä mor Krestin,
ajö mä Amelia Margareta
Du lova komma te mej, men gick te grannens Per
å kösste kräged mitt på bara monnen
Nu vill jag skjuta mej, sin ska jag hänga mej
å sin så ska jag sänka mej i broenen
Ajö mä jorens lycka, ajö mä Ljunglövs snus,
ajö mä er, alla falska flickor
ajö mä ovänskap, ajö mä min fylleknap,
jag är så arg, så fanimej jag sprickor
Jag ga na röa byxor, å blåa lamansliv
å papiljotter te å ha i håred,
en hatt må parlor i, å så ett fottgrafi
å mej å tjuren udi bjornbärssnåred
Nar jag bler dö å blekor, då kan du ångra dig,
då kan du gå te Per å slaska tryne
Min döa kropp ska gå te dej å hälsa på
Kal August ska ni nock få se i syne
Så laddar jag min bössa mä många honnra skott,
för nu så ska då fasen i mej smälla
Ajö mä höns å svin, ajö mä mor Krestin
å sinså kan ni gå omkring å gnälla
Så trycker jag på hanen, å så på honan mä
Ajö mä dig, du falska Amelia,
men skottet dä sa klick, å jag, jag leva fick,
så nu går jag te Jönssens lagårspia
/Efter Hilding Andersson, Perstorp, Skåne/
fylleknap = fyllenäsa
7. DRÄNGEN FRAU SKUMPARP (Drängen från Skumparp)
Si go kväll på jer, grebbor å pauga,
å gokväll på jer, gobbar å kwingorna mä,
jag skolle ursajta å frauga,
horr lant ifrau Skumparp ja ä
För i Skumparp, där har jag min drängplass
hos Sven Maunssen, den tjockaste bonen i byn,
å där har jag min mad å min sängplass
å min Parnla mä kössebärshyn
För Parnilla, dä hede vår pia
å en grannare grebba då finns dä då ej
Ni kan tro hon kan kisa å blia,
men grannast hon bliar på mej
(Se gokväll på er, flickor och pojkar,
och gokväll på er, gubbar och kvinnorna med,
jag skulle ursäkta och fråga,
hur långt ifrån Skumparp jag är
För i Skumarp, där har jag min drängplats
hos Sven Månsson, den tjockaste bonden i byn,
och där har jag min mat och min drängplats
och min Pernla med körsbärshyn
För Pernilla, det heter vår piga
och en vackrare flicka det finns det då ej
Ni kan tro hon kan kisa och bliga,
men vackrast hon bligar på mej)
Då förståss, jag ä grannor, jag åsse,
å når jag ä tvättad å ragad å fin,
ser jag ud som en harregårdsgosse,
da syns nock på grebbornas min
"Då ä räled å va hos en bone
unner bråsskan om vauren, når daen ä lång
å han svarj å ä arg som hin one
å en känner se sölten å svång
Men vintern ä inte så illa,
når en har lided å göra å maden ä go
å tjangsa en får må Parnilla
udi halmen på stänge å lo
(Det förstås, jag är vacker, jag också,
och när jag är tvättad och rakad och fin,
ser jag ut som en herrgårdsgosse,
det syns nog på flickornas min
Det är dåligt att vara hos en bonde
under brådskan om våren, när dagen är lång,
och han svärjer och är arg som hin onde
och man känner sig hungrig och svag
Men vintern är inte så illa,
när man har litet att göra och maten är god
och flörta man får med Pernilla
uti halmen vid stängsel och på loge)
Ni ska tro, denna mesömmarsatta,
då va dar ett liv oppau Skumparpa vång
å vi söb å vi sloss som besatta
å vi spela å dansa å sjong
Å den boffeln, Kal Johan frau Bjära,
han ä lång, han ä laj, han ä dom som en stock,
ja, han gick å kortsera min kära
Parnilla, dä markte jag nock
Ja, han gick där å hängde å hångla
å flina å flabba å skraula å söb,
men bäst som han gick där å krångla,
så la jag ten så han stöb
(Ni ska tro denna midsommarsafton,
då var där ett liv uppå Skumarps åker
och vi söp och vi slogs som besatta
och vi spela och dansa och sjöng
Och den buffeln Karl Johan från Bjära,
han är lång, han är ful, han är dum som en stock,
ja han gick och kurtisera min kära
Pernilla, det märkte jag nog
Ja han gick där och hängde och hångla
och flina och flabba och skråla och söp,
men bäst som han gick där och krångla,
så lade jag till honom så han stöp)
Sin drack jag, sau bajna di slagna
å i lunden jag söv denna mesömmarsnött
å lant fram pau daen jag vagna
å dau maudde jag inte för gött
Jag dröjde förskräcklitt må skammen,
nu Pär ä då slud må Parnilla å då,
nu går jag å hoppar i dammen,
så ung å så vacker jag ä
Sin gick jag te byn sin jag gräded
för å fau me en bid förrn jag ga me te sjöss
å dau mötte jag Parnilla i sträded
å va fick jag om inte en köss
(Sen drack jag, så benen de slakna,
och i lunden jag sov denna midsommarnatt
och långt fram på dagen jag vakna'
och då mådde jag inte för gott
Jag dröjde förskräckligt med skammen,
nu Per är det slut med Pernilla och det,
nu går jag och hoppar i dammen,
så ung och så vacker jag är
Sen gick jag till byn, sen jag gråtit,
för att få mig en bit, innan jag gav mig till sjöss
och då mötte jag Pernilla i grinden
och vad fick jag om inte en kyss)
Å mor bjö pau äggapannkaga,
för hon ä go imod me som om jag vore hinga barn
å hon sade jag skolle me taga
te vara för djävelens garn
Men nu lier då snart te Micheli
å ajö då må Skumparp å päror å sill,
för Parnilla har sajt, hon ä veli
å me följa i vann å i ill
Mä tåged vi ta te Lannskrona
Parnilla bler jongfru å jag töllerist,
dä ska kännas för Skumparpabona,
når vi kommer å tackar för sist
(Och mor bjöd på äggpannkaka,
för hon är god emot mig, som om jag vore hennes barn
och hon sade, jag skulle mig taga
till vara för djävulens garn
Men nu lider det snart till Michaeli
och adjö då med Skumparp och potatis och sill,
för Pernilla har sagt, hon är villig
att mig följa i vatten och i eld
Med tåget vi tar till Landskrona,
Pernilla blir jungfru och jag tullerist,
det ska kännas för Skumparpsborna,
när vi kommer och tackar för sist)
/Text av Ernfrid Tangell Melodi av Christer Lundh/
8. HORREPOLSKA FRÅN FÄRS HÄRAD
/:Hade jag panga for mina bysor,
så skolle jag syppa dom opp i kväll:/
/:Å svärta ännen å dansa nydchen
å vara livad å gla å säll:/
/Vispolska från Färs härad efter Ingmar Ingers, Lund/
bysor = byxor
syppa = supa
ännen = ändan
nydchen = naken
9. RÄLED VÄR (Dåligt väder)
Rajned da smadrar å smällor pau taged,
stuan ä full udau vauda klär
Mor svöber sjalen bäder om maven,
hådrar å fryser, twi ed sånt vär!
Gauren ä full udau smorja å bröde
au tagrännan öser då som au en spann
Drängen ä vaud å ser ud som en släde,
pian faur töfflorna fulla au vann
Bonnen gaur ude pau agern å kragar
halröden havre auvuren å tvär
Säen ä vaud å rajned da blagar
ner i hans nacke, twi ed sånt vär!
(Regnet, det smattrar och smäller på taket,
stugan är full utav våta kläder
Mor sveper sjalen bättre om magen,
huttrar och fryser, tvi ett sådant väder!
Gården är full utav smörja och bråte,
ur takrännan öser det som ur en spann
Drängen är våt och ser ut som en slöfock,
pigan får träskorna fulla av vatten
Bonden går ute på åkern och krakar
halvrutten havre, illavuren och tvär
Säden är våt och regnet det vräker
ner i hans nacke, tvi ett sådant väder!)
Snusdosan faur ofta opp udau lomman,
nåd faur en ha for å trösta se mä
Tocked eländem här ligger nu somman
au aurslaungt arbede, hans präktia sä
å rödnar i rajned, men räntan pau launen,
di växor å ögas harendaste da
Å hor då ska gau, ved gobben i maunen,
for ente ved jag, haur jag panga ska ta
Ja, här ska en gau å asa å slida
å nock kan da kännas bittert iblann,
men baist ä väl ändau å vainta å bida,
da borja å ljusna i vaistor ett grann
(Snusdosan far ofta upp ur fickan,
något får man ha för att trösta sig med
Vilket elände, här ligger nu summan
av årslångt arbete, hans präktiga säd
och ruttnar i regnet, men räntan på lånen
de växer och ökas varendaste dag
Och hur det ska gå, vet gubben i månen,
för inte vet jag, var jag pengar ska ta
Ja, här ska man gå och släpa och slita
och nog kan det kännas bittert ibland,
men bäst är väl ändå att vänta och bida,
det börjar att ljusna i väster lite grann)
/Text av Arvid Pettersson, Bjärnum Melodi av Christer Lundh/
10. AIN SORGELI VISA OM VAUILLEN PAU TINGED I AUBY (En sorglig visa om vådelden på tinget i Åby)
Ha ni hort den forfarlia händelsen,
som i Auby i hingadana hänt,
om en vauill, som borja pau en käring,
som en kackelon i tingsalen tänt
Tjila hopp, tjang, tjong, fadirallanla,
tjila hopp, tjang, tjong, å fadderej
Om en vauill, som borja pau en käring,
som en kackelon i tingsalen tänt
Hon va dar for mauled om Ola,
for da roade hinge sau med,
men sau to da ill i hinga kjola
å vem hin konne raua for ded
Tjila hopp ...
Dar slo en lua opp bag hinga änne,
for di illa mä Skrombarga kol
Ni kan tro dar ble ett falians vänne,
når da brände ett såddent hål
Tjila hopp ...
Här tuttar sved, sa han som hållt Ola,
ja, for honndan, jag tror illen ä lös,
ja, da bränner ju i käringens kjola,
som sto häne ve onen å frös
Tjila hopp ...
A fölked di rusa pau dåren
å sömma slo rudorna itu
Au en glasskärva näsan ble skåren
å ruan ä väl inte läkt ännu
Tjila hopp ...
Men ain, han to käringen i famnen,
må en spann vann han rädda hinga liv
å käringen hon to te bainen
å da råg som au ett lockamativ
Tjila hopp ...
Men guskelöv da bara svedde i jären
å så ett lided grann pau hinga kropp
men ölla vi som va där å så ed,
vi trodde käringen hade bronned opp
Tjila hopp ...
/Text av Carl Zetterholm, Helsingborg/
hingadana = häromdan
vauill = vådeld
kakelon = kakelugn
maulet = målet
hinge sau med = henne så mycket
hinga = hennes
raua for = rå för lua = låga illa = elda
vänne = oreda luttar sved = luktar svedjebränt
häne = borta
dåren = dörren
sömma = solmliga, en del
rudorna = rutorna
vann = vatten
råg = rykte
jären = särken
ölla vi = alla vi, andra vi
12. DA PURA LOOT Å DO Ä TWAU OM AD (Det är rena lorten och de är två om det)
Han hade na ysse å ett rojb,
hon hade twau gamla sko å na grojb
Do giwtes, den sagen ble inte fasommad,
da pura loot å do ä twau om ad
(Han hade en yxa och ett rep,
hon hade två gamla skor och en grep
De gifte sig, den saken blev inte försummad,
det är rena lorten och de är två om det)
Å lada do va, do gjoe allri ett graunn,
do raede vacken fod älla hude älla haunn
Åa da vised blio hau mänske fadommad,
da pura loot å do ä twau om ad
(Och lata de varm de gjorde aldrig ett grand,
de rörde varken fot eller huvud eller hand
På det viset blir var människa fördummad,
det är rena lorten och de är två om det)
Do aude fa da maista päro å sill
Han grälade titt å hon va inte vill,
fa sillen va suo å melken va skommad,
da pura loot å do ä twau om ad
(De åt för det mesta potatis och sill
Han grälade ofta och hon var inte villig,
för sillen var sur och mjölken var skummad,
det är rena lorten och de är två om det)
Do gräla å sloes må hacke å grojb
Sist hängde do se i samma rojb,
men tautten va sleden å illa tommad,
da pura loot å do å twau om ad
(De gräla och slogs med hacka och grep
Sist hängde de sig i samma rep,
men tåten var sliten och illa tummad,
det är rena lorten och de är två om det)
A rojbed da brast å do ramlade noj
å bröde bau aoma å bojn, oj, oj
Nu ligga do å gräla,da ha allri bommad,
da pura loot å do ä twau om ad
(Och repet det brast och de ramlade ner
och bröt både armar och ben, oj ,oj
Nu ligger de och grälar, det har aldrig bommat,
det är rena lorten och de är två om det)
/Text av Jöns Svensson, Kullamarken, Glimåkra, Skåne Melodi av Christer Lundh/
13. KIVIKS MARKNAD
Ja, min hustru kallade på mig,
när klockan hon slo tre
Hon knoffade mig i ruggen,
ja, hon sa :"Opp mä dä"!
För du ska ju gå te markas
å köba voss en ko,
men sypp dig inte foller
å svina som en so
Tralla lalla ...
Så ste jag opp ur sängen
å jag torde me om mong
Så to jag honnra kronor
å stoppade i min pong
A må pongen i min lomma,
i näven en smörmad,
å så gick jag te markas
där ner i Kiviks stad
Tralla lalla ...
Å når jag kom te markas,
dar va ju en syn å se
Jam de söpo å de trättes
å somlia trallade
Tralla lalla ...
Men når jag gåd dar länge,
så blitt jag trätt å glo,
så gick jag når te krægen
å tittade på en ko
Tralla lalla ...
Men lång ble jag i synen
å flad ble jag om mong,
når jag i lomman kände
å hade ingen pong
Ja varm ble jag i pälsen
å jag ble då åsse arg,
så gick jag imod hömmed
så sölten som en varg
Tralla lalla ...
Men når jag kom te hömmed,
så sölten å så svett,
te livs jag fick å kvingjan
en räli hob ovett
Tralla lalla ...
Så pjalta jag ju å me
å skolle lägga me
for öd ble kvitt for kvingjan
å vara Iitt i fre
Tralla lalla ...
Men når jag drad å hossan,
jag tyckte hon va tong
Jag darfor vände om na
å hitta där min pong
Se, jag haft ett hål på lomman
å hossebåned taft
å pongen hade ramlat
når i mitt hosseskaft
Tralla lalla la la lallaula
tralla lalla la la lalla la
Å pongen hade ramlat
når i mitt hosseskaft
/Efter August Månsson, Lönhult, Brösarp, Skåne/
torde me om mong = torkade mej om munnen
pong = pengapung
lomma = ficka
smörmad = smörgås
trättes = trätades
blitt trått = blev trött
krægen = kreaturen
åsse = också
hömmed = hemmet
sölten = hungrig
pjalta å = klädde av
dratt å hossan = dragit av strumpan
håssebåned taft = strumpebandet tappat
hösseskaft = strumpskaft
14. NA SOLNA SKIN (När solen skiner)
Na solna skin pau himmeln
ojn sömmada sau fin,
jag skolle na te Immeln
ett tag fö gomman min
a köba lide foena
a snus a kaffeböna
(När solen sken på himmeln
en sommardag så fin,
jag skulle ner till Immeln
ett tag för gumman min
och köpa !ite föda och
snus och kaffeböna)
Dau feck jag soj twau grebbo
ve Immelns banstation
mä tynna bojn som rebbo
i nyaste fason
Pau mitten sad ett skynke,
som hängde i na rynke
Men ällas va do nägna,
do bodde nå i stan
Jag soitt den ojna dägna
pau apeteged Schwan
Nu va do sömmagästo
i Immeln pau semästo
(Då fick jag se två flickor
vid Immelns banstation
med tunna ben som ribbor
i nyaste fason
På mitten satt ett skynke,
som hängde i en rynka
Men annars var de nakna
De bodde nere i stan
Jag sett den ena flickan
på apoteket Svan
Nu var de sommargäster,
i Immeln på semester)
Sau kom da twau studenta
mä lärdomsluor pau
å knebe haasin jänta
å sin sau baa da au
Do geck, sau bojna schäjta
i tynna badedräjta
Do talte lett om bönna,
som gau må pjälta pau
å sa: "Da ä dau nönna,
som ingen kan fastau,
do kan ju reded smälta
i sina tjycka pjälta"
(Så kom där två studenter
med lärdomsluvor på
och knep varsin jänta
och sen så bar det iväg
De gick så benen fladdrade
i tunna baddräkter
De talade illa om bönder,
som går med kläder på
och sade: "Det är då några,
som ingen kan förstå
De kan ju riktigt smälta
i sina tjocka kläder")
Na jag kom him te Sissa,
sau tyte jag som sau:
"Du kan dau allri gissa
hö jag ha tittad pau
Jag soitt twau granna dägna
ve Immeln, som geck nägna"
Dau feck hon liv, min gomma,
ble ilsken som ett bi
å ropte: 'Twi fa dromma
fa ticket swineri
Ho gida du din ställe,
soj ticket karafjölle!"
(När jag kom hem till Sissa,
så tyckte jag som så:
"Du kan då aldrig gissa,
vad jag har tittat på,
jag sett två vackra flickor
vid Immeln, som gick nakna"
Då fick hon liv, min gumma,
blev ilsken som ett bi
och ropade: "Tvi för den lede
för ett sådant svineri
Hur orkar du, din stolle,
en sådan karlafåne!")
Men na hon sin feck veda,
öd da va kara mä,
som nägna geck å streda,
sau sa hon: "Hm, trodä!"
Nu gau hon säl te Immeln,
na solna skin pau himmeln
(Men när hon sen fick veta,
att där var karlar också,
som nakna gick och stretade,
så sa hon: "Mm, tro det!"
Nu går hon själv till Immeln,
när solen skiner på himmeln)
/Text av Axel de la Nietze Melodi av Christer Lundh/
15. OLA KRAGA
Hej å hoppsan, påga,
här bor Ola Kråga,
han kan åsså ståga
litt iblann, sann
/:Hej å hopp, fadde ralla,
låt oss dansa å tralla:)
å må benen spralla litt iblann, sann
/Visslängpolska efter Helge Sandberg, Helsingborg/
ståga = streta ikring
litt = litet
sann = sa'n, sa han
16. HOLJE MAAKAT (Holje marknad)
Da va ain stoa höjtisda,
na Holje maakat skolle va
Dau ble da liv a röra,
dau täpptes ölla döra,
dau ble haende stua tom,
fö ölla vaja gau te Rom,
sau vajl som maakaslassen,
sa gamle Schäjte-Massen
Å däa feck Sissa selkesschal
au Auga Nessa Jössa Kal
a limanad i tältet,
som sto däa ud pau fälted
(Det var en stor högtidsdag,
när Holje marknad skulle va
Då blev det liv och rörelse,
då stängdes alla dörrar,
då blev varenda stuga tom,
för alla vägar går till Rom,
så väl som marknadslassen,
sa gamle Skäkte-Matsen
Och där fick Sissa silkeschal
av Åkes Nisses Jössas Karl
och lemonad i tältet,
som stod ute på fältet)
A Hanna feck na psalmebog
au Rensli-Schän i Myllekrog
Sin aude do sackapinna,
te bugana ble stinna
Å Backa-Johan köpte krus
å lojaskrällen fö sett hus s
Sn bjö han ing sin käring
te Hölmens pau fatäring
Å däa va fölk, som konne spau,
mens anra sto å lyddes pau,
å ölla köpte gärna
ett koat må lyckans stjäana
(Och Hanna fick en psalmbok
av Rensli-Sven i Myllekrok
Sen åt de sockerpinnar,
tills bukarna blev stinna
Och Backa-Johan köpte krus
och lerskålar till sitt hus
Sen bjöd han in sin käring
till Holms på förtäring
Och där var folk, som kunde spå,
medan andra stod och hörde på,
och alla köpte gärna
ett kort med lyckans stjärna)
Affärana di ginge bra
å däa va öllt en velle ha,
ba studa, tjö å hajsta
å öllting au da bajsta
Å däa va väsen, saunn å stöj
mä prad å glams å trevlittsköj
å maakasgövor köptes,
om framtidsplaner stöptes
Pau aittemiddan ble da kiv
å slasmaul å ett rackarliv,
fö kara vell fasöga
å slauss, na do fautt göga
(Affärerna de gick bra
och där var allt man ville ha,
både stutar, kor och hästar
och allting av det bästa
Och där var väsen, oreda och stoj
med prat och glam och trevligt skoj
och marknadsgåvor köptes,
om framtidsplaner stöptes
På eftermiddan blev det kiv
och slagsmål och ett rackarliv,
för karlar vill försöka
att slåss, när de fått gökar)
Ä Gammalstöapaboa kom
å sloss må fölk frau Asarom
å Villan di ga Göinge
ett lett å blodet tryne,
men söjnafölked höll ihob
å tjoade må höja rob,
sau inged främmat toa
te sloss må Jämseboa
Sau kom da riandes polis,
men di feck stryg pau karavis
au Söna-Jonas hera,
som geck å finkelera
(Och Gammalstorpsbor kom
och slogs med folk från Asarum
och Villand, de gav Göinge
ett lett och blodigt tryne,
men sockenfolket höll ihop
och tjoade med höga rop,
så ingen främmande tordes
att slåss med Jämshögsbor
Så kom där ridandes polis,
men de fick stryk på karlavis
av Söna-Jonas pojkar,
som gick och finkulera)
Na Jämse länsman kom te skjuss
mä fjäringsman i sin karuss,
di lojaste i Blegen,
dau ble da slud må legen,
pau slasmaul satte di ett stopp
Å hoddna fyllade di opp
å tosingana tröttna
ett sticke fram öd nöttna
Nu ä da ente som fölrud,
fö Holje maakat da ä slud
Ja, öllting haa sin änne
Sau gau da, haa en vänne
(När Jämshögs länsman kom till skjuts
med fjärdingsman i sin kaross,
de värsta i Blekinge,
då blev det slut med leken
På slagsmål satte de ett stopp
och finkan fyllde de opp
och tosingarna tröttna
ett stycke fram åt natten
Nu är det inte som förut,
för Holje marknad, den är slut
Ja, allting har sin ända
Så går det, hur man vänder sej)
/Text av Axel de la Nietze Melodi av Christer Lundh/
Holje = Olofström i Blekinge
17. KRAUGAN SEDER PAU LAGAUSTAG (Kråkan sitter på ladugårdstak)
Kraugan seder pau lagaurstag,
sjonga fa sina smau glätta
Haur sko vi nu i vinta bo,
frysa om vaura fötta?
Vi sko aga te Dannemaak,
köba sko fö en hojla maak
Sin sau blio vi sau väoma
(Kråkan sitter på ladugårdstak, sjunger för sina små barn
Var ska vi nu i vinter bo,
frysa om våra fötter?
Vi ska åka till Danmark,
köpa sko för en hel mark
Sen så blir vi så varma)
/Vaggvisa från Östra Göinge härad, Skåne/
18. VUSSA DUSSA LIDET BARN
Vussa dussa, lided barn,
stort i ännen som en kvarn
Hoed som en skäppa
Barned, de hidder Jeppa
/Vaggvisa från Skåne/